For we are the beautiful thieves

Are we running toward death?
I have met him times before
He adores us like the rest
Even if we're discovered
Just be sure to wear your best
We will surely make the covers

VARNING! Detta är bara ett inlägg så att jag kan bli av med lite stress och ångest som jag har just nu. Allt är säkert bra imorgon igen, vem vet.

~*~

Varför stressar jag som en idiot?
VARFÖR?

Okay, min kropp stressar och min hjärna stressar, men för vad? Ingenting.
Mitt samvete är upp och ner, men har jag lovat en så ska jag hålla det. Okay visst jag måst jobba för att få pengar, men en vän är värd mer än alla pengarna i världen. Och en dag hit eller dit gör ju ingenting. Så det kan ju inte vara det som jag stressar över.

Sen har vi ju HAN, som MÅST UNDER ALLA OMSTÄNDIGHETER ta sig hit till lägenheten och visa upp den för dom som ska flytta in efter mig. VARFÖR ska den människan ha det så bra och inte jag? Dom kom fan inte och fixade nånting innan jag flyttade in. Skåp var trasiga och hantag saknades. Men nejnej, allt det ska fixas till nästa människa.

Sen fick jag ju mitt nya schema, som ger mig en dag ledig den här veckan. (Fixade en till dag så det är egentligen två)
Nästa vecka samma sak. (Nej, det är inte helgen som jag är ledig.)
Men sista veckan är jag ledig hela veckan, får vi hoppas. (utom på söndag, då jobbar jag.) DÅ jävlar måst jag fixa allt i lägenheten och få den tom och finstädad.

Och jag älskar min mor, jag gör det värkligen inerligen, men hon lyckas alltid trampa på närver jag inte vill att hon ska trampa på.
"Men du måst ju jobba för att få pengar! Stackars dig, där försvann en jobbdag."
Och? En jobbdag hit eller dit, vad gör det?
"Men kan hon inte klara sig själv?"
Nej hon kanske inte gör det? Jag kanske VILL vara där och se till att hon klarar sig i ett land hon inte känner till lika bra som mig?
"Nästa gång du ska lova nånting så gör det inte för snabbt."
Jag har lovat sen när då? MARS! DET tycker inte jag är att lova för snabbt!
"Du måst tänka mer om dig själv."
PAH! Jag överlever juh! Jag tänker på mig själv varje dag, och vet du vad som får mig att må bra? VÄNNER!
Det känns ibland som om hon vill att jag ska vara en isolerad människa som bara jobbar från 8-10 varje dag bara så att jag har pengar att överleva.
Det tog mig fan 16 ÅR att komma hit där jag står idag, och jag ångrar ingenting! Jag vill inte ramla ner i depprision igen. Jag vill INTE förlora allt jag har, bara för att "jag själv ska må bra."
Jag vill inte vara ensam igen.
Jag vill inte vara den där tjejen som var en besserwiser som bara satt framför tvn medan alla andra lekte och hade skoj.
Jag vill inte tro att datorn och tvn är mina ända vänner igen.
Så snälla, jag vill vara den jag är.
Mig själv.

Tack för mig.

Gah, jobb om 6 timmar. Kanske jag ska försöka vara nyttig och paka lite?

Sköt om er, jag älskar er alla även om det kanske inte märks ibland.
~Alice

P.S:
Tydligen inget jobb idag, och efter en Ben&Jerry så har stressen lagt sig och jag mår bra igen~ Nu kan jag vara hemma när han kommer hit och jag kanske får sällskap ikväll~

Yess, allt löser sig~
D.S